Blötsnö och halvtö

I julstressen.

När de flesta passar på att arbete på sina lediga dagar från skolan, tar jag som Caballomästare tillfället i akt vila - ta in intrycken från julen och livet generellt.

Idag var jag inne i Borås med syrran, betade av de sista julklapparna. Får väl säga att hon är den aningen mer drivna personen av oss, när det kommer till att få det avklarat. Logiskt nog är denna julklappen jag har kvar att köpa den som är till henne - svårt att lyckas övertala henne att betala lite på sin egna liksom.

Hur som helst.

För att orka shoppa måste man ju äta. Och åt det gjorde vi på Max. Där hände det en lite smålustig sak som jag känner potential i att det kan glädja andra. Vi hade ätit upp. Gått med brickorna till sopsortering som är vid utgången, då kommer jag på att man kanske ska besöka toan innan vi börjar (tjejer och shopping liksom, man vet aldrig hur lång tid det tar, så bäst att vara förebyggande) så kilar tillbaka in och gör mina behov medans syrran går till bilen.

Jag kommer ut från toan och går förbi platsen där vi satt och åt. Där står syrrans väska kvar. Jag plockar med den lite spontant när jag går ut. Ute möts jag av syrran som kört fram bilen och vevar ner rutan, och frågar; "vems väska är det där" - varpå min kvickt arbetande hjärna analyserar situationen och vad som egentligen just skett.

Det är alltså inte syrrans väska jag håller i. Någon annan måste alltså ställt ifrån sig väska just där vi satt medans de gick iväg för att beställa mat. Just nu fyller jag alltså kriterierna för vad vissa skulle klassificera som tjuv.

Jag vänder om och går tillbaka till Max för att rätta till skadan. Har alltid varit ganska bra på att snacka mig ur situationer så jag var ganska lugn. Nackdelen med denna situation var att ägaren som inte var helt hundra med svenskan. Hon såg bara precis när jag ställde tillbaka väskan, troligtvis såg det då ut som jag stod och rotade i den.

Jag gjorde allt för att försöka redogöra för henne vad som skett, och varför. Men när jag gick därifrån hade jag känslan av att i hennes ögon kommer jag alltid vara den påkomna baxaren.


Livet är lätt. Människor gör det svårt.

Festat

I och med kvällens Julfest börjar terminen rundas av. 

Ganska nöjd med aftonen.

Imorgon packar jag väskorna och lämnar Götabro.

Jag är inte rädd för mörkret.

Helgsummering

På lördagen bjöds det på pepparkakor, ädelost och El Clásico hemma hos The Lindstrands. En ypperligt trevligt afton. Somnade gott den kvällen.

Mindre till ro känner jag mig just nu, i denna stund. Jag fick denna afton stå slumpens vrede till kast när jag beslutade mig för att spela en andra omgång settlers för dagen.

I vanliga fall är jag väldigt mån om att hantera mina känslor, kontrollera dem. Omvandla de aggressiva känslor som dyker upp till något positivt, som inte går ut lika mycket över andra.

Jag kan väl inte påstå att min ilska var riktad till någon specifik denna gång, om någon så i så fall till en av de två träkuberna som var källan till min vrede.  

Hur som helst fungerade inte den känsloomvandling jag nämnde. De två händelser som hade en negativ effekt på mitt humör inträffade alldeles för kort tid inpå varandra, och kvadritiserade på så sätt effekten.

Ilskan som strömmade ur min kropp har jag inte upplevt på länge.

Den kan liknas någorlunda vid det sinneslag som rådde hos mig när Sverige åkte ut mot Senegal 2002.

Vilddjuret inom mig har lugnat sig nu, och skakningarna i mina händer har nästan lagt sig helt. Härligt nog har jag bara fasta punkter kvar innan jag befinner mig i min säng. Ingenting alls, som har med slumpen att göra.

Soluppgång

Trodde jag.

Det var bara det starkaste månskenet jag någonsin varit med om.

Jag och Daniel delade stunden.

Gränser som tänjs

En dag med lagom mycket åtaganden. Lite saker som gått på rutin, äta mat, vinna på Settlers, städa.

Plötsligt var det dags för kvällens happening - the pepper cake bake off. Då jag är så effektfull ledare kunde jag samtidigt som jag avnjöt en underbar agematch tillsammans med Alex och Fidde hålla pejl på bakningen och komma in och styra upp situationen när det behövdes.

Tycker vårat hus blev stiligt, ibland behöver man inte trampa på några tår för att skapa något vackert.

En liten bihandling av spännande intriger utspelade också under kvällen - där jag själv får se mig lite som en oskyldig huvudperson. Det hela är en ganska lång historia av svek och missbruk av lojalitet, men jag försöker få med de viktigare delarna.

Jag försvinner iväg lite ifrån pepparkakshusbyggandet för att starta en tvätt nere i evangelisten. Helt plötsligt blir jag påflugen av både Elin och Stina med pepparkaksdeg och vatten - men deras attack gick till spillror i min hårda defensiv. Det hela fortsatte och trappades upp i flera intriger, men jag vill alltså poängtera att de attackerade mig först.

Lite senare på kvällen sitterjag i lugn och ro, och precis avnjutit kvällen runda av frosties, men vem dyker då inte upp om inte Stina. Jag beslutar mig för släppa allt mitt agg, inte anta att hon har några baktankar.

Som belöning för mitt goda tänkade får jag mjöl kastad på mig. Lugn och sansad, utan att brusa upp, sitter jag kvar utan att gå till handling.

Ännu mer mjöl kastad på mig, denna gång i ansiktet dessutom. Lugn och sansad, fortfarande - går jag och diskar mina saker. Och endast lite hastigt visar jag att jag inte tolererar hennes typ av handlingar. Efter det går jag och avreagerar mig lite på pianot i linnéarummet, då hon hämndbenägen kommer in men en trasa i handen.

Jag kan vara beredd att gå med på att jag tog mina försvarande handlingar en liten bit för långt - men står samtidigt fast vid att de var helt berättigade.

Det är inte alltid lätt att vara Caballomaster. Sitta på så mycket makt, och så mycket kunskap. With great powers comes great responsibility, som en klyscha säger. Men när prövningar ökar på en, så blir det ibland svårt att kontrollera sina krafter - vilket slutar illa för många runt omkring mig.

De drar på sig det själva, men samtidigt får jag se mig i spegeln och påminna mig själv om att även Mona Lisa har sprickor.

Fredagskänsla

Välpasslig ledighet imorgon. Känslan man får av att inte behöva ställa alarmklockan kan klassas in bland favoriterna i mitt känslominne. Den lediga tiden kommer spenderas mycket tillsammans med min kreativa ådra, och förhoppnings skapa lite bra material till den kommande julfesten.

Det var ett tag sedan jag kände den form av inre lugn som jag känner i denna stund. Det är varmt och behagligt under täcket. Kents ljuvliga toner omsluter mig i en yttre dimension emot vad täcket klarar av.Vardagen börjar vändas tillbaka till det normala nu. Frostiespaketet står på sin plats i skafferihyllan, och Cinemaskivan ligger tryggt i mitt handsfack i bilen.

Allt borde rulla på nu, sålänge vissa nyckelelement i min tillvaro går som planerat kommer mina sinnen fortsätta vara lika till lags som nu. Mycket caballokärlek i vardagen, så går allt vägen - kom ihåg det mina sökare. Kvällen Kent tänkte jag nu ger er. Den förmedlar en viss aspekt av de tankar jag kring produktivitet för tillfället.

Spotify, den var befriad från youtube
Kent – En Timme En Minut

Snabb update

Som Caballomästare måste man ibland finna nya vägar. Minst lika viktigt är det att behålla lugnet - när tillvaron runt omkring börjar bli orolig.

Ganska seg dag idag om man får säga så. Men med mycket tid. Blivit mycket gjort som annars så ofta blir bortprioriterat i min vardag här på Götabro.

Lyckan i mitt inre

Det är något speciellt att få se en medmänniska växa upp.Få vara den som håller en i handen, tar honom in.

Det är inte fråga om hur utan när ens ögon och öron öppnas, och när detta när är när man är med, så är det starkt.

Det är de första vacklande stegen nu som är avgörande, jag ska göra allt i min makt för att hålla den låga som väckts vid liv.

Euforin fortsätter

Drive har rotat sig djupt inom mig.

Ner i arkiven där inte många titlar får rum.

Ytterliggare en pärla från gårdagen:

Tiden börjar gå i lätt slow-motion. Man svänger av. Stänger av.
Drive, årets film.

En kväll i salongen

Ikväll så jag den där filmen.

Den där filmen som om man har tur får se max en gång per år.

Innan du läser mer, sätt på låten. 

 Man sugs in.

Man befinner sig på motorvägen.

Lyktstoplarnas ljus sveper förbi utanför.

Somt sagt, känner mig alldeles varm i denna stund. Drive hade det där som är så svårt att sätta fingret på. Hade man kunna säga vad det var, hade givetvis fler regissörer skapat sina filmer likadant - tills dess får man bara avnjuta dessa verk då till då.

Man parkerar,

Nattens mörker kämpar mot stadens neonljus.

Och vid sin sida, vad är det man har där? 

Bara en caballofinnare, har svaret.

Patrik är borta, det är bara jag här i mitt rum.

Ensamheten är ett faktum.

Mindre prat, mer tankar - men jag ogillar dit tankarna far.

Det är skönare att gräva ner sig i arbete, hålla tankarna på plats.

För att citera Kent. 

Kostymen är inte jag.

DC

Åter på stationerad på Götabro

Nu har jag varit tillbaka här i ungefär ett dygn. Det tar inte lång tid alls för att känna sig som hemma, jag skulle lika gärna ha varit här i en vecka, känns det som. Sunne existerar i mitt huvud som ett distanserat minne.

Första dagen var en ganska lugn uppvärmningsdag, mycket infotid och inga direkt tunga lektioner. Inne en sväng i Kumla, för att plocka upp lite bekantskaper. Blev även en sväng på Maxi, där jag förutom mat kom ut med två spontaninköpta cd- skivor.

Väl tillbaka på Götabro blev det ett skrovmål med matgänget. Nu spenderar jag kvalitétstid i lanrummet i kilen. Nästa inbokade aktivitet är bönegruppen.

Det var allt för nu.

Lördag, sju dagar senare

Befinner mig återigen i de sköna skinnsofforna i ungdomsrummet här i kyrkan. Internätet här har visat sig vara ytterst instabilt, så jag tar tillfället i akt att slänga in en liten uppdatering medan jag sitter några minuter mellan de olika aktiviteterna och tar igen mig.

Sunne är grått. Tråkigt, dåligt grått, för tillfället. Tranorna flyger bort.

Vi är ivägbjudna på ytterligare en middag hos ett par i församlingen. Mycket tankar i huvudet så här inför detta. En viss rädsla finns inuti mig, ärren finns kvar från förra middagen. Frågorna snurrar de också. Är vägen till vägg tre längre nu? 

Jag och Patrik har hand om tonårskvällen ikväll. Helt. Jag har hand om andakten. Lämna ett sista intrycket innan vi lämnar dem. Tungt,

Fredag i Sunne

Sitter och rundar av dagen tillsammans med partnern i mysrummet i kyrkan. Känslan att vara är, för min del - är väl ungefär i fasen; hemmastadda främlingar. Hade jag bara haft min Cinema skiva hade jag kunnat koppla av här fullständigt - men vissa gör allt för att förstöra de mysideal vi män försöker bygga upp.

Ganska tomt innan eftermiddagen på schemat idag. Halv 4 var vi inbjudna till middag hos ett glatt par i församlingen. Redan innan hade vi hört andra nämna saker i stil med "oj ska ni till Karin, var hungriga innan ni kommer dit". Jag insåg därmed tidigt att detta skulle bli en måltid där gamle kära vägg tre skulle få sig ett återbesök.

Jag hade inte fel.

 Jag var Harry Potter på en uppgödningsmiddag hos Mrs. Weasley.

Kanske en vecka i Sunne är vad jag behöver för att joina 70 kg klubben. Vi får se.

Hursomhelst. Efter middagen bar det snabbt av till Idrottshallen i Sunne. Det var dags för första ungdomsgruppen. Ikväll skulle vi tillsammans med den lite yngre delen (typ mellanstadie) av ungdomen i Sunne skjuta luftgevär på några skjutbanor där. Lite vassare grejer än man är van vid hemma.

Jag tror ungdomarna lämnade hallen med lite mer caballokärlek i kroppen än när de kom dit. Kul att få börja se lite ansikten på dem. Nu väntar sängen. Imorgon väntar de äldre.

På plats i Sunne

Nu sitter jag här i Sunne Missionförsamlingskyrka - i det mysiga ungdomsrummet. Det fanns bredband här - trevligt. Patrik ligger i den andra soffan och kollar på Sucker Punch, skön rulle som jag redan har sett - så jag nöjer mig med att avnjuta det underbara soundtracket här från den andra sidan.

I kontrast till vädret fick vi ett väldigt varmt välkomnande av människorna här. Missionare. Aah. Var i Sunne runt  halv 2, spenderade lite till spionerades på samhället. Det första  timmarna spenderade vi med Dave, pastorn, som visade oss runt i kyrkan, satte in oss i scenariot och visade oss mer av Sunne - samt bjöd på käk.

Sen var vi inbjudna till en bönegrupp i ett hus bredvid kyrkan, där vi träffade lite mer församlingsfolk. Goa personer. Efter det, möte med ungdomsutskottet i kyrkan. Kanske låter maffigt, med deltagarantalet var inget extremt - jag och Patrik stod väl för 37 % av deltagarna.

Lite ICA för frukostmat efter det. Och nu sitter jag här i soffan och försöker samla tankar och intryck från dagen. Frågorna som dominerar min hjärnkapacitet mest är i stort; hur ska jag nå ut med min caballokärlek till så många som möjligt - och hur mycket kan jag göra på en och halv vecka här?

Förutsättningar är tuffa, utmaningarna många. Bring it on.

Niagarafallen

Näsan rinner idag mer än vad den gjorde till sista avsnittet ur första säsongen av The O.C. Ingenting lite papper inte klarar av. Man blir ändå förvånad över att det kan produceras så mycket på så lite tid.

För övrigt vill jag tillägga att trots mitt hårda och hängivna arbete på Götabro står vågen på precis samma siffra som innan jag åkte till Götabro. Måste nog allvarligt se över mina kost- och träningsrutiner om jag någonsin ska få komma med i 70kg klubben.

Har även åkt till salongen och blivit klipp av syrran idag, man vill ju inte se hur som helst inför Sunneborna i övermogon. Tänkte nu även återinföra och modernisera lite klassiker på bloggen....

Kvällens KENT
Nu när vinterkylan sveper in över Sverige - vad passar då inte bättre än den missade och underskattade B-sidan på FF- singeln i samband med Vapen & Ammunition plattan? VinterNoll2.

             

Söndagsnatt

Uppvilad efter en helg hemma - men ledigheten slutar inte här. Nej. Jag är i själva verket ledig ända tills onsdag, då min praktik i Sunne börjar. Får se vad jag tar mig an två vardagar på hemmafronten, det var ett tag sedan, mycket mer avslappnat än helgen som passerat har varit kan det nog inte bli i alla fall.

Fars dag firad på det mest ståtliga vis. Medverkade på mötet i församlingen. Sa lite visa ord. Pumpade lite bastakter. Spred min caballokärlek till folket helt enkelt. Pärlade med småsyskonen. Det vanliga.

För att komplettera lite till mitt förra inlägg; när jag skulle åka hem i fredags upptäckte jag att bilen blivit påtagligt pimpad. Trevligt tänkt jag. En ökad mysfaktor är inget jag tackar nej till liksom. Föga anande var jag om det ondsinta plan som låg bakom hela denna vackra fasad.

Några mil iväg från Götabro påväg mot Alingsås ber jag en av mina medresenärer att stoppa i min min Cinemaskiva. En album på hela tre skivor proppfylld med härliga gamla filmdängor till musik. Saken var den att, det fanns ingen Cinemaskiva. Det var först då det gick upp för mig. En fälla. Bröllopsskivan - tjejernas motsvarighet till min CDskiva - hade inte lagts i bilen endast för min avnjutning - utan det var i själva verket en slug utbytesteknik för att de skulle komma över min guldbit.

Att få en bild skickad till en, där den förnedrande står som en trofé en i Stinas rum. Händelsen i bilen var hemsk i sig - men kvinnor gillar tydligen att sparka på en som ligger ner. Hela min tillvaro snurrar på grund av detta svek. Denna missanvänding av tilltro.

Egentligen får jag väl skylla mig själv. Jag borde ställt mig frågan, kunde verkligen Stina, ge något - utan att ta igen? En sådan ovanlighet borde fått mig att stanna upp och tänka; "det är något lurt med det här". Nu med facit i hand ser jag att den var samma gamla old fashioned "ta & ta"- mentalitet hos henne som rådde. Där hon gav mig något av någon annans ägodelar, som inte var hennes - och tog något från mig, som jag höll kärt.

Vi får se om tiden och Caballos kan läka alla sår.

Hemfärdsfredag

Idag bar det iväg hemåt. Öppnade dagen med en olyckad sovmorgon där jag hade missat att istället för PA så var det lektion - vilket resulterade i att jag missade ca 1 timma av föreläsningarna. På de andra två lektionerna innan lunch kämpade jag med att försöka komma in i det han berättade om, men lyckades inget vidare. Det känns som alla föreläsare denna temavecka hellre har en predikan än ett ordinärt informationsmöte Det blir liksom lite mastigt till slut, särskilt när jag inte helt ser den röda tråden i deras resonomang

Sedan, efter lunch, drog min bil iväg från Götabro mot Alingsås, Nu nalkas långhelg. Inte förrän onsdag börjar allvaret igen. Praktik i Sunne är vad som händer. Ska bli spännande. Återkommer, nu börjar jag nicka till, så detta får räcka för kvällen. God natt!

Manligt Mys

Vi caballobröder här på Götabro har blivit bättre på att spendera intimt kvalitétstid tillsammans nu när hösten mörker lägger sig tyngre och tyngre. Vi har verkligen blivit sammankopplade mer nu, samt bättre på att samarbeta. Växt som grupp. Får se hur standardiserat denna aktivitet blir - troligtvis inte lika frekventa sammankomster som nu i framtiden. Mer än en fluga, förhoppningsvis.

Engelsmännen har lämnat oss, men deras visdom förblir kvar. Lektionerna idag stod ett skönt radarpar från Falun för. Intressant människor. En så tunn linje mellan nytänkande och radikalism inom församlingsarbete. Caballopoints till dem hur som helst.

Allt jag har att säga för tillfället.

Jag finns till för er

Det finns ljusa dagar, och det finns mörka dagar. Jag som Caballoguru finns jag till för att sprida ljus för er som behöver lite mer kärlek i tillvaron.

Ny fakta, nya slutsatser

Ny chockerande fakta har kommit till ytan. Skvallret sköter ju i vanliga fall SkvallerDanne - men nu när det har Caballos i bilden så får jag rycka in. Det finns fakta som tyder på att självaste Paulus inte var någon vidare caballofantast. I själva verket, så gick han hellre hela vägen till Damaskus med sina egna ben - hellre än sittandes på ens hästs rygg. 

Men var vore jag för journalist om jag inte tar med båda sidorna för er läsare att tänka på. Kanske var det så att Paulus var den största caballofanstasten av oss alla? Och istället för att belasta en stackars hästrygg belasta han istället sina ben. Ni får döma själva.

Nu kommer den andra delen av bloggen som är lite mer ytlig och ointressant - och är riktad främst till den kvinnliga delen av mina läsare.

Dagens sparkades igång (ba-dum-tish) med fotboll i Kumla. Stjärnspelare som man är så blir man en eftertraktad måltavla där ute på planen. Men man tror ju att när man spelar med sina vänner att de ska ha någon form av spärrar för hur oschysst spel man kan spela. Då tror man fel.

Efter det lektioner, där tvivel var det mer intressanta vi pratade om. Senare på kvällen hade vi ännu mer lektioner, men med engelsmännen istället för Leila.Gud rike. Gud församling. Fina saker. Den röda tråden jag hade i början av mitt skrivande har blivit stulen av min gamle vän tröttheten, därför väljer jag att runda av där för natten. Återkommer med mer tankar imorgon, om både denna dagen och nästa. God natt.

Känslor som blomstrar

Så värmande, och samtidigt så intressant, och se nya sidor hos människor. Sidor, som du antog måste finnas någon stans där nere. Långt nere. Under den stabila fasaden. Men även om man visste att de fanns där, blir man ändå förvånad över när man möter dem - särskilt när det inte är någon mindre än självaste kändis Sofia. Man tror liksom en kvinna med så mycket tid i rampljuset har en viss vana att hantera sina känslor - men Settlers har en tendens att ta fram personers sanna natur. Skräckblandad förtjusning är allt jag kan säga om kvällens sista Settlersomgång. Kom ihåg läsare - en Caballoanhängare döljer inte sina känslor.

Resten av dagens var också någorlunda givande. Möte i Korskyrkan där det engelska radarparet medverkade. Mr Francewilliams förde in lite tankesätt som troligtvis kommer komma till nytta. Därefter bar det iväg mot männens allmänna oreligösa kyrka (känt som MediaMarkt) för lite elektronikdräggel. Kom ut med Matrix dvd och en mer spontanköpt Volbeat skiva.

Väl tillbaka på Götabro var det alltså det som beskrivs i början av inlägget det mest intressanta som skett under dagen. Lite allmänt häng här och där. Lite mat. Lite avancemang i mitt lösande av Rubiks Kub. Stina som somnar in till en film som "hon verkligen vill se" och kommer med sina bortförklaringar, Nu ska jag och John blund ha en liten sammankomst innan det bär iväg för fotboll i Kumla i morgon förmiddag. Over and out.

Far away and back again

Full rulle under gårdagen. Med ett stort uppdrag och ansvar vilande på oss rullade jag och caballorumkompis Patrik iväg från den trygga Götabroandan direkt efter lunch, ut i den stora vida världen. Ett studiebesök hos Livets Ord i Uppsala samt en upphämtning på Arlanda stod på schemat, under en och samma kväll.

Resan flöt på smidigt och bra. Jag och Patrik anlände till Uppsala runt 5 tiden. Som jag nämnde var resen en slags studieresa för min del. Patrik var redan inskolad i Livets Ord, jag däremot - hade mycket att ta in.

Eftersom jag befann mig på ett osäkert territorium höll jag en låg profil och höll mig lite i bakgrunden. Jag klarade det ganska bra. Klockan 7 var det dags för möte. Som caballoperson får jag nog hävda att helheten var a tad too much för en så jordnära person som mig. Men all cred till Ulf Ekman, en eldig talare, han vet hur man fångar en publik.

Låten som summerar mina tankar och känslor efter Livets Ord

När klockan var runt halv 11 så bar det av mot Arlanda. Vårt uppdrag var att plocka upp två stycken Mr från England. Lite förvirring rådde väl på flygplatsen, men till slut hittade vi rätt terminal. För framtida resenärer och upplockare kan jag informera att alla utlandsflyg anländer på terminal 5 - och att korttidsparkeringen kostar bara 80 kronor timmen. 

Efter klockan ett på natten bar det av hemåt med två trevliga engelsmän i bilen. Mycket visdom förmedlades. De hade en hel del att tillföra på ens caballotänk. Halv 4 var jag och Patrik tillbaka på Götabro, efter att ha släppt av dem hemma hos Peter "TheBoss" Hovlund. Istället för att sova socialiserade vi en och en halv timme med några damer i tv-rummet - så klockan 5 på morgonen av min fredag officiellt avslutad. 

Klockan halv 3 vaknar jag av SkvallerDannes (http://danielsundstroem.blogg.se/) ljuva stämma i rummet. Efter en stunds uppvärmning är jag redo för att möta dagen. Drar ner till Linnéarummet och vinner en Settlersomgång med min hemliga Caballotaktik.

Efter det blev det en svårslagen måltid av John tillsammans med hela matlaget för en gång skull. Mys. Efter allt detta var det snart dags för 7 mötet som var inslängt denna lördag. Predikan stod vårt nattsällskap för. Bra grejer. Fika på det dessutom. Ibland flyter livet på bra, lite för bra nästan.

Trötthetens ljuva filt har svept sig om mig nu. Det återstår att se om jag försöker ta mig ur, eller låter mig besegras och falla in i sömn.

Åkommor

Gick till sängs med en stel nacke, vaknade med en ännu mer stel nacke. Ett litet handikapp kallar somliga det, jag ser det som en utmaning samt en chans att lära sig något.

Det har börjats kommenteras mer av avsaknaden av inlägg på min blogg, mer än innehållet i den. För kvinnor är tydligen kvantitet något som väger tyngre än kvalité. Men vad vore jag för caballoperson om jag inte ändå tog med tid att analysera om det faktiskt ligger någonting de säger.

Min slutsats är att kvalité för kvinnor inte behöver vara att bli mer bildad och berikad som person - utan snarare kanske något att ha att göra helt enkelt. Därför komma jag sänka ribban för bloggen något för att stimulera båda den feministiska delen av läsarna något mer - men till lidande för den maskulina delen.

Denna torsdag har jag en lektionsfri förmiddag, vilket betyder att jag inte har några större åtaganden förrän efter lunch. Det var egentligen inte bara jag som hade ledig f.m, utan hela min grupp. Jag tror ingen ser det som en förvåning att den gruppen jag var med i var den mest effektiva. Ni kan tacka mig sen.

Dagens fokus ligger delvis på Elin, som precis avklarat sitt 19:e år (eller inne på det beroende synsätt). Ca 80 år i caballoår - imponerande.

Nu återgår jag till några minuter i ensamheten innan jag lämnar mitt rum för att ge mig ut i dagens prövningar.

Fanmail

Börjar få smaka mer och mer på kändislivet. Smaka lite på Sofias liv så att säga. Fick idag en beundrarbild från några kära caballosökare. Bilden fångar vackert storheten med caballos och glädjen i människor när de finner den. Skicka gärna fler!

Haft lite inspirationssäcka de senaste dagarna, därav avsaknaden av nya inlägg. En helg av Settlers och Tintin. Och Caballo. Vad mer kan man begära? Vardagen har nu spunnit igång med hetlevrade debatter på etiklektionerna. Tiden flyger iväg medans argumenten slipas och skjuts iväg. Lite matt är man efteråt, men man går alltid ut lite mer mogen, självsäker och kristen. Förhoppningsvis.

Hinner knappt hämta andan efter lektionerna innan det bär av till Kumlas vida berömda gröna ängar för att spelas fotboll. Släppte hästarna fria. Mörkret föll på fort. Lite för fort - enligt somliga. Sen tillbaka, lite dusch, lite nudlar. Bönegrupp, fina grejer. Rätt nöjd med dagen kan man alltså säga. Sitter här på rummet återigen, med lite stabila män på rummet, som diskuterar tunga saker. Jag lämnar er därmed, kära läsare, i avundsjuka.

God natt

Natt

Börjar komma in på vargtimmarna (la hora del lobo) på dygnet här i mitt cribb där jag för helgen rullar solo. Hade tänkt lägga mig och sova, men det hela visade sig vara en skenmanöver, för nu sitter jag här med smattrande fingrar.

Ännu en soft caballofredag, där vi endast har lektioner fram till lunch. Lektionerna i sig bestod av föreläsningar om riktig stabila och stora caballopersoner i GT som visade människor vad skåpet skulle stå. Efter det blev en mindre roadtrip in till Örebro, och släppte av två kära caballosökare vid centralstaionen. Vi ses snart igen. Spontanbesök i Marieberg på tillbakavägen, ett besök som tog musten ur mig på ett oväntat starkt vis. 

Väl på hemmaplan bestod resten av dagen i social gemenskap. Avverkade en hel del viktiga saker. Styrde upp ett biobesök som står på schemat imorgon. Det är den nostalgiska ådran som ska kittlas imorgon genom Tintin- filmen som är högaktuell. Senare på kvällen blev det hela två filmer avklarade! The Prestige och Det Sjätte Sinnet, lite halvspooky sådär för att komma in i halloweenfeelingen.

Grädden på moset på den lilla promenaden tillbaka till mitt hus var att himlen, som när jag gick in i huset var mulen, hade förvandlats under kvällen och var nu ett upplyst mästerverk skapat av the Caballomaster.

God natt, mina sökare, god natt.

Sida vid sida

Lärdom hur vi ska förhålla oss idag idag, vilka möjligheter vårt ursprungsläge har idag - intressanta saker. Vissa saker är tyngre än andra.

Analyserat  Jeremia. Vad var budskapet? Vad kan han säga oss?

Skönt att avrunda dagen med gött deeptalk med mina Caballobros på rummet. Det är här slutsatserna dras. Var avundsjuka.

Öga för öga

Ocaballoaktigt att glida undan en betalj och i smyg attackera ens bas. Begreppet rent spel är inget ni kvinnor hört talas om.

Men som en stolt och ädel Caballoanhängare kan jag ta hela situationen med ro. Liksom det var bara lite papper - tre rullar förkastade, varför bry sig om träd och energiförbrukning?

Däremot upptäckte jag efter att ha städat upp det mesta att de inte bara nöjt sig med att linda in saker. Utan att gå så långt och trycka ner det jag håller kärt. De kunde lika gärna sparkat mig i skrevet och spottat på mig. Man tror kvinnor hade någon form av moral. Man tror då fel.

Ni har väckt den sovande björnen och startat ett krig där vi män kommer kämpa för uppehålla etiken i samhället.  Ett samhälle där man faktiskt har väderingar, och inte bara handlar helt tanke- och känslolöst.

Ett caballosamhälle.

De försöker hålla oss isär

Caballosen i Skogen

Mina ståtliga och sköna

ni som står där, uti det gröna.

Jag strävar efter att få träffa er

men folk vill inte att vi ska ses mer.

Ett förhållande, ville de förstöra.

Hålla ut nu, är vad vi måste göra.

Visst, just nu kommer våra vägar förgrenas,

men en dag, kommer de återförenas.

Återgällning

Tänkte bara ställa lite saker till rätta från gårdagen. Först och främst glömde jag ge cred till kändisfotografen - Elin Malmstigen; så det gör jag nu (varsågod).

Sedan vill jag ursäkta mitt val av foto när endast jag och Sofia fanns i bild - och inte resten av hennes fans. Därmed tillägnar jag Dagens Caballo till Stina Persson - som en slags upprättelse för mitt felaktiga handlande:

You're welcome.

Dagens Caballo

Jag trodde dagen hade peakat när jag och min mobil återförenades. Inte då. Strosandes på campuset stötte jag på Sofia Eliasson! Kändischock, liksom. Hon var betydligt mer ödmjuk än jag förväntat mig. Inte för att jag föreställt mig henne som en uppblåst person - utan mer att jag har förståelse för att hon kanske inte hinner ta sig ann alla fans som kommer fram till henne.

Hur som helst, efter en åtråvärd autograf av henne, fick jag ta en ännu mer åtråvärd bild tillsammans med henne. Denna bild upphöjer jag idag till Dagens Caballo av flera skäl. Delvis av min personliga lycka, av att få möta henne - men likaväl figurerar utmärkelsen som en påminnelse om vad vi alla eftersträvar att bli; och Sofia har kommit längre än de flesta i sin Caballosträvelse.

Lycka

Ny vecka, nya möjligheter

Öppnade dagen lite oroligt. Kvällen innan hade jag och min mobil gått skilda vägar, men det dröjde inte många timmar innan vi två återförenades. Lite orolig över att han spenderat natten i minusgrader och morgonen i fukt plockar jag upp honom - men trofast som han är kämpar han nu vidare utan någon större defekt. 

Jag förundras återigen över Sveriges kulturella, vetenskapliga och sociala skillnader. Rullkebab var först. Nu visar det sig att det som resten av världen definierar som pannkakor i Norrland istället kallas för "plättar". Det vi andra ser som plättar är hos dem finurligt nog "små plättar". Charmigt, jag vet. Norrlandsbor gillar inte att ha för många olika namn på saker. Frågan vi nu ställer oss är om de kallar varma mackor för "små pizzor" eller köttbullar för "små köttlimpor". Återstår att se.

Just nu sitter jag och min käre bloggbekantskap Olle Bengtsson och spenderar kvalitetstid i det verkliga livet. Inget går upp emot att träffa en man med lika stora visioner som ambitioner. Vad som kommer ut av detta möte får man, om man har tur, se imorgon. 

Kvällens Kent

Jag behövde något vackert, upplyftande och uppbyggande denna kväll.

Ett kentcitat, som inte bara är just detta, men också så målande för vad vi caballoanhängare står för, och är.

Kent - 747
____________________________
Tystnad, en rökfri viskning
Det är exakt vad vi vill ha
Det luftkonditionerade ljudet av fart
Du är värd att dö för
Ni kan skratta om ni vill
Håna oss
Vi rör oss, ni står still.


http://www.youtube.com/watch?v=KtKsVq9XlfA
Torka tårarna och gå och lägg er.

Nere i skiten

Hårt slit idag. Utsatt person som jag är så får man ta emot mycket stryk och smutskastning - lika mycket verbalt som fysiskt. Den fysiska kan jag ta, men den verbala sätter sina spår. Även efter en halvtimma i duschen känner jag fortfarande smutsig. 

En stämpel är lätt att stämpla, men märket är svårt att tvätta bort. Just nu känns det bara som min vän Joakim Berg förstår mig - men även om vi har mycket att säga varandra är det tyvärr en väldigt enkelriktad konversation.

Jag skulle kunna sitta här och grubbla, fråga Olle vad jag borde göra, eller ha lite Caballotid. Men ibland behöver man se livet i vitögat och anfalla.

                                              Dagens Caballo, du förstår mig

Etik och Moral

Det är vad som var på schemat idag. Mycket tunga grejer som inte alls ofta plockas fram på bordet. Att ha en stabil Caballoåtskådning på livet är något som definitivt stärker en, och gör en mer stabil. För att dyka ännu djupare in i livets stora mysterier så utmanade jag Rubiks Kub med hjälp av SkvallerDanne. Mycket tryck på hjärnan så här långt. Belöningen blir fotboll, där hjärnan kan vila.

Nu sitter jag här, i min bekväma fåtölj. Världen väntar på Dagens Caballo, och vem är jag att låta er vänta ännu mer?

Bekvämt. Enkelt.

Kvällens Kent (Ansgar & Evelyne):

Och du har tagit mig från kylan in
Från tysk hårdrock till Charles Valentin

En traditionell approach

Ett lite mer vanligt blogginlägg.

Dagen börjar rundas av här. Glädjemätaren är något högre nu än när jag vaknade. Det har varit en dag med vida äventyr. Jag har bestigit gigantiska svampar och anrika slott. På tillbakavägen möter vi några ståtliga Caballos (se tidigare inlägg).

Väl hemma tror jag att det ska bli kvalitétsuppvilningstid på rummet. Icke då. Mina bröder behöver mig i strid, där det är varje mans uppgift att ge allt han har. Efter fotbollen belönas jag med en delikat kycklingsgryta lagad av kändiskocken.

Efter mansmålet tar jag en välförtjänt rast, men det tar inte långt tid innan fler människor ansluter och helt plötsligt sitter vi där och spelar ett spel. Ett spel av makt. Ett spel av begär och girighet. Med andra ord; ett spel som inte gick så bra ihop med min ädla personlighet.

Trots förlustens bittra smak har jag svårt att klaga på livet. Det spelar ingen roll hur mycket folk kastar på mig, så länge jag har Caballos.

Glädje

En spirituellt uppladdande dag, på alla plan. Behövde verkligen detta. Var lite mentalt nedbruten när jag vakna - någon sorts skamsenhet efter att ha försvunnit in i drömmarnas land i slutet av the book of eli kvällen innan.

Jag kompenserar gårdagens brist på caballos med Dagens Caballo, en Caballo med stora visioner och planer, en tår faller längs min kind.

Kluven

En promenad såhär i höstens höst. Alltid lika uppiggande och stöta på några äkta Caballos. Samtidigt är det lärorikt - då man ser att även det mest fulländade har sina brister. "Even the Mona Lisa is falling apart" - för att citera Fight Club.

Tankarna snurrar

En känsloladdad dag idag. Det snurrar lite i min skalle nu så här mot kvällen. Matt 23:14. Vart är du? Vart gömmer du dig? Har du ens funnit? Om du fanns, tog någon bort dig - och i så fall varför? Frågorna är fler än svaren. En sak kan vi nog åtminstone fastställa, hela mysteriet har något med Caballo att göra.

Då går vi vidare, Dagens Caballo, vem är det idag? Jag vill förtydliga utmärkelsen först. D.C (som jag kommer förkorta benämningen ibland). Det kan vara en person som har gjort något dumt, något bra - eller bara lite deppig och kan behöva lite uppmuntran med utmärkelsen i fråga. Någon jag allmänt vill ägna tankarna åt.

Caballo, vart är du?

Första dygnet för bloggen. Chockerande nog rullar jorden på utanför någorlunda likadant. Man hoppas kunna bidra med tankar till folk - få dem att stanna upp och tänka; "Vart är du? Min inre Caballo?".

Jag har dock endast mig själv att klandra. Jag får jobba med att sätta upp tydligare mål, syften och budskap. Yoav;Emily Browning – Where Is My Mind? - Sucker Punch: Original Motion Picture Soundtrack förmedlar just nu ganska bra min ovisshet med bloggen, jag hoppas vara på rätt köl snart.

Kvällens Kent (Revolt III):
Svag så skakar mina ben
Och flickan med TV-nerver ler
Som om jag bryr mig

Dagens Caballo

En ny era.

God kväll kära caballomotståndare.

Mjukstartar denna afton. Funderar på hur ringarna runt månen skulle se ut. Jag såg dem inte. På så vis är mystiken fortfarande kvar.

Kvällens Kent (Bas riff):

Vad som än har gjort mig elak, feg
Vad som än har hänt, är allt mitt fel

Vad som än har gjort dig vänlig, ren

Allting är försent