Mindre till ro känner jag mig just nu, i denna stund. Jag fick denna afton stå slumpens vrede till kast när jag beslutade mig för att spela en andra omgång settlers för dagen.
I vanliga fall är jag väldigt mån om att hantera mina känslor, kontrollera dem. Omvandla de aggressiva känslor som dyker upp till något positivt, som inte går ut lika mycket över andra.
Jag kan väl inte påstå att min ilska var riktad till någon specifik denna gång, om någon så i så fall till en av de två träkuberna som var källan till min vrede.
Hur som helst fungerade inte den känsloomvandling jag nämnde. De två händelser som hade en negativ effekt på mitt humör inträffade alldeles för kort tid inpå varandra, och kvadritiserade på så sätt effekten.
Ilskan som strömmade ur min kropp har jag inte upplevt på länge.
Den kan liknas någorlunda vid det sinneslag som rådde hos mig när Sverige åkte ut mot Senegal 2002.
Vilddjuret inom mig har lugnat sig nu, och skakningarna i mina händer har nästan lagt sig helt. Härligt nog har jag bara fasta punkter kvar innan jag befinner mig i min säng. Ingenting alls, som har med slumpen att göra.
Skönt att vilddjuret är på hold igen. Tur att du har Långben o co som sällskap då kanske då kanske.
ReplyDeletevet hur det känns att som den vanligtvis kontrollerade helt bryta ut i vrede och sorg (okontrollerat).
ReplyDeleteMen kom ihåg att känslor är till för att släppas fram, och om du hade hållt dem inne så hade du förnekat en del av din inre caballo, skulle jag vilja påstå.