DC

Åter på stationerad på Götabro

Nu har jag varit tillbaka här i ungefär ett dygn. Det tar inte lång tid alls för att känna sig som hemma, jag skulle lika gärna ha varit här i en vecka, känns det som. Sunne existerar i mitt huvud som ett distanserat minne.

Första dagen var en ganska lugn uppvärmningsdag, mycket infotid och inga direkt tunga lektioner. Inne en sväng i Kumla, för att plocka upp lite bekantskaper. Blev även en sväng på Maxi, där jag förutom mat kom ut med två spontaninköpta cd- skivor.

Väl tillbaka på Götabro blev det ett skrovmål med matgänget. Nu spenderar jag kvalitétstid i lanrummet i kilen. Nästa inbokade aktivitet är bönegruppen.

Det var allt för nu.

Lördag, sju dagar senare

Befinner mig återigen i de sköna skinnsofforna i ungdomsrummet här i kyrkan. Internätet här har visat sig vara ytterst instabilt, så jag tar tillfället i akt att slänga in en liten uppdatering medan jag sitter några minuter mellan de olika aktiviteterna och tar igen mig.

Sunne är grått. Tråkigt, dåligt grått, för tillfället. Tranorna flyger bort.

Vi är ivägbjudna på ytterligare en middag hos ett par i församlingen. Mycket tankar i huvudet så här inför detta. En viss rädsla finns inuti mig, ärren finns kvar från förra middagen. Frågorna snurrar de också. Är vägen till vägg tre längre nu? 

Jag och Patrik har hand om tonårskvällen ikväll. Helt. Jag har hand om andakten. Lämna ett sista intrycket innan vi lämnar dem. Tungt,

Fredag i Sunne

Sitter och rundar av dagen tillsammans med partnern i mysrummet i kyrkan. Känslan att vara är, för min del - är väl ungefär i fasen; hemmastadda främlingar. Hade jag bara haft min Cinema skiva hade jag kunnat koppla av här fullständigt - men vissa gör allt för att förstöra de mysideal vi män försöker bygga upp.

Ganska tomt innan eftermiddagen på schemat idag. Halv 4 var vi inbjudna till middag hos ett glatt par i församlingen. Redan innan hade vi hört andra nämna saker i stil med "oj ska ni till Karin, var hungriga innan ni kommer dit". Jag insåg därmed tidigt att detta skulle bli en måltid där gamle kära vägg tre skulle få sig ett återbesök.

Jag hade inte fel.

 Jag var Harry Potter på en uppgödningsmiddag hos Mrs. Weasley.

Kanske en vecka i Sunne är vad jag behöver för att joina 70 kg klubben. Vi får se.

Hursomhelst. Efter middagen bar det snabbt av till Idrottshallen i Sunne. Det var dags för första ungdomsgruppen. Ikväll skulle vi tillsammans med den lite yngre delen (typ mellanstadie) av ungdomen i Sunne skjuta luftgevär på några skjutbanor där. Lite vassare grejer än man är van vid hemma.

Jag tror ungdomarna lämnade hallen med lite mer caballokärlek i kroppen än när de kom dit. Kul att få börja se lite ansikten på dem. Nu väntar sängen. Imorgon väntar de äldre.

På plats i Sunne

Nu sitter jag här i Sunne Missionförsamlingskyrka - i det mysiga ungdomsrummet. Det fanns bredband här - trevligt. Patrik ligger i den andra soffan och kollar på Sucker Punch, skön rulle som jag redan har sett - så jag nöjer mig med att avnjuta det underbara soundtracket här från den andra sidan.

I kontrast till vädret fick vi ett väldigt varmt välkomnande av människorna här. Missionare. Aah. Var i Sunne runt  halv 2, spenderade lite till spionerades på samhället. Det första  timmarna spenderade vi med Dave, pastorn, som visade oss runt i kyrkan, satte in oss i scenariot och visade oss mer av Sunne - samt bjöd på käk.

Sen var vi inbjudna till en bönegrupp i ett hus bredvid kyrkan, där vi träffade lite mer församlingsfolk. Goa personer. Efter det, möte med ungdomsutskottet i kyrkan. Kanske låter maffigt, med deltagarantalet var inget extremt - jag och Patrik stod väl för 37 % av deltagarna.

Lite ICA för frukostmat efter det. Och nu sitter jag här i soffan och försöker samla tankar och intryck från dagen. Frågorna som dominerar min hjärnkapacitet mest är i stort; hur ska jag nå ut med min caballokärlek till så många som möjligt - och hur mycket kan jag göra på en och halv vecka här?

Förutsättningar är tuffa, utmaningarna många. Bring it on.

Niagarafallen

Näsan rinner idag mer än vad den gjorde till sista avsnittet ur första säsongen av The O.C. Ingenting lite papper inte klarar av. Man blir ändå förvånad över att det kan produceras så mycket på så lite tid.

För övrigt vill jag tillägga att trots mitt hårda och hängivna arbete på Götabro står vågen på precis samma siffra som innan jag åkte till Götabro. Måste nog allvarligt se över mina kost- och träningsrutiner om jag någonsin ska få komma med i 70kg klubben.

Har även åkt till salongen och blivit klipp av syrran idag, man vill ju inte se hur som helst inför Sunneborna i övermogon. Tänkte nu även återinföra och modernisera lite klassiker på bloggen....

Kvällens KENT
Nu när vinterkylan sveper in över Sverige - vad passar då inte bättre än den missade och underskattade B-sidan på FF- singeln i samband med Vapen & Ammunition plattan? VinterNoll2.

             

Söndagsnatt

Uppvilad efter en helg hemma - men ledigheten slutar inte här. Nej. Jag är i själva verket ledig ända tills onsdag, då min praktik i Sunne börjar. Får se vad jag tar mig an två vardagar på hemmafronten, det var ett tag sedan, mycket mer avslappnat än helgen som passerat har varit kan det nog inte bli i alla fall.

Fars dag firad på det mest ståtliga vis. Medverkade på mötet i församlingen. Sa lite visa ord. Pumpade lite bastakter. Spred min caballokärlek till folket helt enkelt. Pärlade med småsyskonen. Det vanliga.

För att komplettera lite till mitt förra inlägg; när jag skulle åka hem i fredags upptäckte jag att bilen blivit påtagligt pimpad. Trevligt tänkt jag. En ökad mysfaktor är inget jag tackar nej till liksom. Föga anande var jag om det ondsinta plan som låg bakom hela denna vackra fasad.

Några mil iväg från Götabro påväg mot Alingsås ber jag en av mina medresenärer att stoppa i min min Cinemaskiva. En album på hela tre skivor proppfylld med härliga gamla filmdängor till musik. Saken var den att, det fanns ingen Cinemaskiva. Det var först då det gick upp för mig. En fälla. Bröllopsskivan - tjejernas motsvarighet till min CDskiva - hade inte lagts i bilen endast för min avnjutning - utan det var i själva verket en slug utbytesteknik för att de skulle komma över min guldbit.

Att få en bild skickad till en, där den förnedrande står som en trofé en i Stinas rum. Händelsen i bilen var hemsk i sig - men kvinnor gillar tydligen att sparka på en som ligger ner. Hela min tillvaro snurrar på grund av detta svek. Denna missanvänding av tilltro.

Egentligen får jag väl skylla mig själv. Jag borde ställt mig frågan, kunde verkligen Stina, ge något - utan att ta igen? En sådan ovanlighet borde fått mig att stanna upp och tänka; "det är något lurt med det här". Nu med facit i hand ser jag att den var samma gamla old fashioned "ta & ta"- mentalitet hos henne som rådde. Där hon gav mig något av någon annans ägodelar, som inte var hennes - och tog något från mig, som jag höll kärt.

Vi får se om tiden och Caballos kan läka alla sår.

Hemfärdsfredag

Idag bar det iväg hemåt. Öppnade dagen med en olyckad sovmorgon där jag hade missat att istället för PA så var det lektion - vilket resulterade i att jag missade ca 1 timma av föreläsningarna. På de andra två lektionerna innan lunch kämpade jag med att försöka komma in i det han berättade om, men lyckades inget vidare. Det känns som alla föreläsare denna temavecka hellre har en predikan än ett ordinärt informationsmöte Det blir liksom lite mastigt till slut, särskilt när jag inte helt ser den röda tråden i deras resonomang

Sedan, efter lunch, drog min bil iväg från Götabro mot Alingsås, Nu nalkas långhelg. Inte förrän onsdag börjar allvaret igen. Praktik i Sunne är vad som händer. Ska bli spännande. Återkommer, nu börjar jag nicka till, så detta får räcka för kvällen. God natt!

Manligt Mys

Vi caballobröder här på Götabro har blivit bättre på att spendera intimt kvalitétstid tillsammans nu när hösten mörker lägger sig tyngre och tyngre. Vi har verkligen blivit sammankopplade mer nu, samt bättre på att samarbeta. Växt som grupp. Får se hur standardiserat denna aktivitet blir - troligtvis inte lika frekventa sammankomster som nu i framtiden. Mer än en fluga, förhoppningsvis.

Engelsmännen har lämnat oss, men deras visdom förblir kvar. Lektionerna idag stod ett skönt radarpar från Falun för. Intressant människor. En så tunn linje mellan nytänkande och radikalism inom församlingsarbete. Caballopoints till dem hur som helst.

Allt jag har att säga för tillfället.

Jag finns till för er

Det finns ljusa dagar, och det finns mörka dagar. Jag som Caballoguru finns jag till för att sprida ljus för er som behöver lite mer kärlek i tillvaron.

Ny fakta, nya slutsatser

Ny chockerande fakta har kommit till ytan. Skvallret sköter ju i vanliga fall SkvallerDanne - men nu när det har Caballos i bilden så får jag rycka in. Det finns fakta som tyder på att självaste Paulus inte var någon vidare caballofantast. I själva verket, så gick han hellre hela vägen till Damaskus med sina egna ben - hellre än sittandes på ens hästs rygg. 

Men var vore jag för journalist om jag inte tar med båda sidorna för er läsare att tänka på. Kanske var det så att Paulus var den största caballofanstasten av oss alla? Och istället för att belasta en stackars hästrygg belasta han istället sina ben. Ni får döma själva.

Nu kommer den andra delen av bloggen som är lite mer ytlig och ointressant - och är riktad främst till den kvinnliga delen av mina läsare.

Dagens sparkades igång (ba-dum-tish) med fotboll i Kumla. Stjärnspelare som man är så blir man en eftertraktad måltavla där ute på planen. Men man tror ju att när man spelar med sina vänner att de ska ha någon form av spärrar för hur oschysst spel man kan spela. Då tror man fel.

Efter det lektioner, där tvivel var det mer intressanta vi pratade om. Senare på kvällen hade vi ännu mer lektioner, men med engelsmännen istället för Leila.Gud rike. Gud församling. Fina saker. Den röda tråden jag hade i början av mitt skrivande har blivit stulen av min gamle vän tröttheten, därför väljer jag att runda av där för natten. Återkommer med mer tankar imorgon, om både denna dagen och nästa. God natt.

Känslor som blomstrar

Så värmande, och samtidigt så intressant, och se nya sidor hos människor. Sidor, som du antog måste finnas någon stans där nere. Långt nere. Under den stabila fasaden. Men även om man visste att de fanns där, blir man ändå förvånad över när man möter dem - särskilt när det inte är någon mindre än självaste kändis Sofia. Man tror liksom en kvinna med så mycket tid i rampljuset har en viss vana att hantera sina känslor - men Settlers har en tendens att ta fram personers sanna natur. Skräckblandad förtjusning är allt jag kan säga om kvällens sista Settlersomgång. Kom ihåg läsare - en Caballoanhängare döljer inte sina känslor.

Resten av dagens var också någorlunda givande. Möte i Korskyrkan där det engelska radarparet medverkade. Mr Francewilliams förde in lite tankesätt som troligtvis kommer komma till nytta. Därefter bar det iväg mot männens allmänna oreligösa kyrka (känt som MediaMarkt) för lite elektronikdräggel. Kom ut med Matrix dvd och en mer spontanköpt Volbeat skiva.

Väl tillbaka på Götabro var det alltså det som beskrivs i början av inlägget det mest intressanta som skett under dagen. Lite allmänt häng här och där. Lite mat. Lite avancemang i mitt lösande av Rubiks Kub. Stina som somnar in till en film som "hon verkligen vill se" och kommer med sina bortförklaringar, Nu ska jag och John blund ha en liten sammankomst innan det bär iväg för fotboll i Kumla i morgon förmiddag. Over and out.

Far away and back again

Full rulle under gårdagen. Med ett stort uppdrag och ansvar vilande på oss rullade jag och caballorumkompis Patrik iväg från den trygga Götabroandan direkt efter lunch, ut i den stora vida världen. Ett studiebesök hos Livets Ord i Uppsala samt en upphämtning på Arlanda stod på schemat, under en och samma kväll.

Resan flöt på smidigt och bra. Jag och Patrik anlände till Uppsala runt 5 tiden. Som jag nämnde var resen en slags studieresa för min del. Patrik var redan inskolad i Livets Ord, jag däremot - hade mycket att ta in.

Eftersom jag befann mig på ett osäkert territorium höll jag en låg profil och höll mig lite i bakgrunden. Jag klarade det ganska bra. Klockan 7 var det dags för möte. Som caballoperson får jag nog hävda att helheten var a tad too much för en så jordnära person som mig. Men all cred till Ulf Ekman, en eldig talare, han vet hur man fångar en publik.

Låten som summerar mina tankar och känslor efter Livets Ord

När klockan var runt halv 11 så bar det av mot Arlanda. Vårt uppdrag var att plocka upp två stycken Mr från England. Lite förvirring rådde väl på flygplatsen, men till slut hittade vi rätt terminal. För framtida resenärer och upplockare kan jag informera att alla utlandsflyg anländer på terminal 5 - och att korttidsparkeringen kostar bara 80 kronor timmen. 

Efter klockan ett på natten bar det av hemåt med två trevliga engelsmän i bilen. Mycket visdom förmedlades. De hade en hel del att tillföra på ens caballotänk. Halv 4 var jag och Patrik tillbaka på Götabro, efter att ha släppt av dem hemma hos Peter "TheBoss" Hovlund. Istället för att sova socialiserade vi en och en halv timme med några damer i tv-rummet - så klockan 5 på morgonen av min fredag officiellt avslutad. 

Klockan halv 3 vaknar jag av SkvallerDannes (http://danielsundstroem.blogg.se/) ljuva stämma i rummet. Efter en stunds uppvärmning är jag redo för att möta dagen. Drar ner till Linnéarummet och vinner en Settlersomgång med min hemliga Caballotaktik.

Efter det blev det en svårslagen måltid av John tillsammans med hela matlaget för en gång skull. Mys. Efter allt detta var det snart dags för 7 mötet som var inslängt denna lördag. Predikan stod vårt nattsällskap för. Bra grejer. Fika på det dessutom. Ibland flyter livet på bra, lite för bra nästan.

Trötthetens ljuva filt har svept sig om mig nu. Det återstår att se om jag försöker ta mig ur, eller låter mig besegras och falla in i sömn.

Åkommor

Gick till sängs med en stel nacke, vaknade med en ännu mer stel nacke. Ett litet handikapp kallar somliga det, jag ser det som en utmaning samt en chans att lära sig något.

Det har börjats kommenteras mer av avsaknaden av inlägg på min blogg, mer än innehållet i den. För kvinnor är tydligen kvantitet något som väger tyngre än kvalité. Men vad vore jag för caballoperson om jag inte ändå tog med tid att analysera om det faktiskt ligger någonting de säger.

Min slutsats är att kvalité för kvinnor inte behöver vara att bli mer bildad och berikad som person - utan snarare kanske något att ha att göra helt enkelt. Därför komma jag sänka ribban för bloggen något för att stimulera båda den feministiska delen av läsarna något mer - men till lidande för den maskulina delen.

Denna torsdag har jag en lektionsfri förmiddag, vilket betyder att jag inte har några större åtaganden förrän efter lunch. Det var egentligen inte bara jag som hade ledig f.m, utan hela min grupp. Jag tror ingen ser det som en förvåning att den gruppen jag var med i var den mest effektiva. Ni kan tacka mig sen.

Dagens fokus ligger delvis på Elin, som precis avklarat sitt 19:e år (eller inne på det beroende synsätt). Ca 80 år i caballoår - imponerande.

Nu återgår jag till några minuter i ensamheten innan jag lämnar mitt rum för att ge mig ut i dagens prövningar.