Fars dag firad på det mest ståtliga vis. Medverkade på mötet i församlingen. Sa lite visa ord. Pumpade lite bastakter. Spred min caballokärlek till folket helt enkelt. Pärlade med småsyskonen. Det vanliga.
För att komplettera lite till mitt förra inlägg; när jag skulle åka hem i fredags upptäckte jag att bilen blivit påtagligt pimpad. Trevligt tänkt jag. En ökad mysfaktor är inget jag tackar nej till liksom. Föga anande var jag om det ondsinta plan som låg bakom hela denna vackra fasad.
Några mil iväg från Götabro påväg mot Alingsås ber jag en av mina medresenärer att stoppa i min min Cinemaskiva. En album på hela tre skivor proppfylld med härliga gamla filmdängor till musik. Saken var den att, det fanns ingen Cinemaskiva. Det var först då det gick upp för mig. En fälla. Bröllopsskivan - tjejernas motsvarighet till min CDskiva - hade inte lagts i bilen endast för min avnjutning - utan det var i själva verket en slug utbytesteknik för att de skulle komma över min guldbit.
Att få en bild skickad till en, där den förnedrande står som en trofé en i Stinas rum. Händelsen i bilen var hemsk i sig - men kvinnor gillar tydligen att sparka på en som ligger ner. Hela min tillvaro snurrar på grund av detta svek. Denna missanvänding av tilltro.
Egentligen får jag väl skylla mig själv. Jag borde ställt mig frågan, kunde verkligen Stina, ge något - utan att ta igen? En sådan ovanlighet borde fått mig att stanna upp och tänka; "det är något lurt med det här". Nu med facit i hand ser jag att den var samma gamla old fashioned "ta & ta"- mentalitet hos henne som rådde. Där hon gav mig något av någon annans ägodelar, som inte var hennes - och tog något från mig, som jag höll kärt.
Vi får se om tiden och Caballos kan läka alla sår.
aaaaaaaaaaj! känns bättre än någonsin att ha ett alibi som visar att jag inte var med vid händelsen, man riktigt kände besvikelsen strömma ut ur skärmen när man läste!!
ReplyDeleteVar inte bara jag precis.
ReplyDelete