Blötsnö och halvtö

I julstressen.

När de flesta passar på att arbete på sina lediga dagar från skolan, tar jag som Caballomästare tillfället i akt vila - ta in intrycken från julen och livet generellt.

Idag var jag inne i Borås med syrran, betade av de sista julklapparna. Får väl säga att hon är den aningen mer drivna personen av oss, när det kommer till att få det avklarat. Logiskt nog är denna julklappen jag har kvar att köpa den som är till henne - svårt att lyckas övertala henne att betala lite på sin egna liksom.

Hur som helst.

För att orka shoppa måste man ju äta. Och åt det gjorde vi på Max. Där hände det en lite smålustig sak som jag känner potential i att det kan glädja andra. Vi hade ätit upp. Gått med brickorna till sopsortering som är vid utgången, då kommer jag på att man kanske ska besöka toan innan vi börjar (tjejer och shopping liksom, man vet aldrig hur lång tid det tar, så bäst att vara förebyggande) så kilar tillbaka in och gör mina behov medans syrran går till bilen.

Jag kommer ut från toan och går förbi platsen där vi satt och åt. Där står syrrans väska kvar. Jag plockar med den lite spontant när jag går ut. Ute möts jag av syrran som kört fram bilen och vevar ner rutan, och frågar; "vems väska är det där" - varpå min kvickt arbetande hjärna analyserar situationen och vad som egentligen just skett.

Det är alltså inte syrrans väska jag håller i. Någon annan måste alltså ställt ifrån sig väska just där vi satt medans de gick iväg för att beställa mat. Just nu fyller jag alltså kriterierna för vad vissa skulle klassificera som tjuv.

Jag vänder om och går tillbaka till Max för att rätta till skadan. Har alltid varit ganska bra på att snacka mig ur situationer så jag var ganska lugn. Nackdelen med denna situation var att ägaren som inte var helt hundra med svenskan. Hon såg bara precis när jag ställde tillbaka väskan, troligtvis såg det då ut som jag stod och rotade i den.

Jag gjorde allt för att försöka redogöra för henne vad som skett, och varför. Men när jag gick därifrån hade jag känslan av att i hennes ögon kommer jag alltid vara den påkomna baxaren.


Livet är lätt. Människor gör det svårt.