Fötterna på pallen, och blicken mot väggen.

Sitter lite och funderar här. Vill påstå att det inte direkt är något banbrytande från min sida, funderar gör vi väl alla - därmed även jag.

Det som ger situationen lite extra krydda, är att jag har datorn vid mitt knä. Jag vandrade in i detta nya året med en smartphone vid min sida, och på så vis har jag inte haft något behov av den annars så ordinära kvällssurfningen innan jag tackar för mig för dagen ifråga - vilket i sin tur resulterat i ett stopp av flöde i denna blogg.

Spontaniteten har försvunnit, så att säga.

Så iallafall. När jag satt här så vandrade tankarna iväg lite och landande någonstans i hela bloggfenomenet. Varför kvinnor i allmänhet är mer benägna än män att skriva av sig.

Samtidigt, kan tankarna knytas ihop med ett litet samtal vid fikabordet denna förmiddag. Vi pratade vid bordet om kvinnors svårigheter till att släppa tankar, hur de gräver ner sig olika spår, Att inte kunna sluta fundera.

Kvinnorna hade hypotesen att tankarna är som lager, blir man av med ett lager så finns det alltid ytterligare ett lager av tankar som fortsätter att strömma på.

Elin uttryckte det väldigt summerande: ”kvinnor har lite för många bullar i ugnen”.

Det ligger något djupare i detta uttalande. Om man har för mycket bullar i ugnen, får bullarna svårt att gräddas färdigt. Likaså är det med ens tankar, tror jag.

Ens tankar måste få gräddas färdigt, och de gör de om du bara har en baksats i åt gången. Något jag vill påstå att män har.

Män har länge blivit smutskastade för att bara ”kunna göra en sak samtidigt”, vara trögtänkta, enkelspåriga etc. Men kanske är det just där vår styrka ligger?

Att män generellt bloggar minde, skriver dagbok mindre – är kanske på grund av får förmåga att bli färdiga snabbare med våra tankar, komma till en slutsats, och få känna lukten av nybakat.

Jag säger inte åt er att sluta fundera, men jag säger åt er att sluta älta.

// CB